Antika profetior – vetenskap eller siande?

Människan har i alla tider velat veta saker om sin framtid och över huvud taget sådant som man inte kan känna till här och nu. Kommer jag bli rik? Kommer jag gifta mig? Får jag det där jobbet? Gjorde jag rätt i att låna ut pengar till min vän? Kommer det att bli krig? Frågor som väcker både nyfikenhet och osäkerhet och det är just därför som profeter fascinerar.

I ordet striktaste bemärkelse så betyder profet en person som förkunnar saker, oftast sådant som de fått veta av övernaturliga makter. Tanken att framtiden redan är utstakad och att man på något vis skulle kunna få tillgång till information om den har fått människor att i alla tider söka sig till dem de tror har ”gåvan”, liksom olika metoder som till exempel kristallkulor, fågelflykt och kaffesump.

Orakel och kontroverser

Under antiken fanns det många olika typer av profeter, och den kanske mest berömda var oraklet i Delfi på det grekiska fastlandet. Oraklet var en äldre kvinna av gott rykte som blivit välsignad av siandets gud Apollon, och genom att hamna i en slags trans och rabbla en massa obegripliga ord kunde hennes präster översätta det hon sagt till ett verkligt budskap. Hit vallfärdades kungar och fattiga bönder, alla med samma syfte: att få veta hur det skulle gå!

Men trodde folk verkligen på det här? Antikens egyptier, greker och romare hade ju redan en ganska djupgående kunskap om vetenskap och man hade redan upptäckt att jorden var rund och att det var viktigt att tvätta händerna om man skulle operera en patient. Man hade till och med sofistikerade tandställningar och även om de knappast kunde jämföras med Distriktstandvården och deras välutvecklade tekniker och behandlingar, så var de ändå mer avancerade än vad man kanske skulle kunna tro.

Hippokrates och vetenskapen

En av de främsta vetenskapsmännen i den antika världen hette Hippokrates som föddes på mitten av 400-talet f:Kr. och kom från den grekiska ön Kos. Han var den första personen som offentligt deklarerade att sjukdomar inte alltid kom ifrån gudarna, utan helt enkelt kunde bero på att man inte levde ett sunt liv. Därför ordinerade han sina patienter saker som motion, vila och god kost och han poängterade alltid vikten av att vara renlig och att försöka eftersträva ett inre lugn. Just träning var något som antikens folk verkligen förstod sig på och hur den inte bara påverkade kroppen utan även sinnet.

Av förklarliga skäl retade Hippokrates prästerskapet, som tjänade stora summor på att kurera människor genom böner och ritualer, till vansinne och han blev till och med fängslad. Han förnekade dock aldrig gudarnas existens utan menade snarare att inte allt kom ifrån dem, och att man bör ta saker och ting med en nypa salt. Visa ord från en svunnen tid!

mantle