Månad: juli 2019

Homeros berättar att under det trojanska kriget började många i det grekiska lägret plötsligt insjukna i en dödlig pest. Först drabbades djuren, förtäljer han, men snart började även männen falla som flugor. Dag för dag blev läget än värre och ingen visste vad man skulle ta sig till. Då klev en siare fram och förkunnande att grekerna dragit gudarnas vrede över sig och att det närmare bestämt var Apollon som blivit förbannad efter att en av hans prästinnor vanhedrats av den grekiske kungen Agamemnon.

Apollon var läkekonstens men även pestens gud så under antiken trodde man att han både kunde hela och skada, beroende på om man vördade honom eller inte. Hans son, Asklepios, dyrkades som en halvgud och över hela Medelhavsvärlden byggde man tempel till hans ära dit människor kunde söka sig om de hade problem med hälsan. Precis som man idag kan få hjälp och information av experter som Artros.org om man lider av den ofta smärtsamma ledsjukdomen så sökte man sig då till kunniga präster och hoppades på deras profetiska gåvor.

En helig förkunnelse

Ordet profetia betyder inte, som många tror, spådom eller siande utan snarare förkunnelse. I det här fallet handlar det om att man förkunnar en övernaturlig varelses vilja och beroende på vilken trosåskådning man tillhör kan det handla om allt från en enda, allsmäktig gud till en myriad av gudar eller naturandar som bor i djur och träd.

Under antiken var det vanligt att man trodde på olika gudar som var ansvariga för olika områden och när det kom till sjukdom var det alltså Apollon och Asklepios som var de viktigaste. Folk vallfärdades till Asklepierna, särskilda tempel som man idag skulle kunna jämföra med sjukhus eller spa-anläggningar, och det allra mest berömda och respekterade låg på ön Kos, där man indelat behandlingsområdena i tre olika lokaler: en för kroppen, en för själen och en för sinnet.

När patienten kom till templet fick han eller hon genomgå tvagningsritualer och berätta för prästerskapet vad problemet var, och efter att ha offrat till guden fick personen gå och lägga sig inne i det heliga rummet. Under natten drömde man sedan om ett möte med guden, som berättade hur man skulle behandlas eller som rentav avlägsnade sjukdomen från kroppen. Det finns hundratals berättelser om människor som trodde sig blivit helade och arkeologer har hittat tusentals votivoffer som ofta var tillverkade av lera, trä eller metall och som avbildade den kroppsdel eller det organ som drabbats.

Vad det egentligen var som försiggick i Asklepierna är det ingen som vet idag, men det finns många som anser att det kanske till och med var frågan om regelrätta operationer. De ständigt återkommande skildringarna om hur patienten sovit och sedan blivit frisk påminner om narkos och kirurgiska ingrepp, men enligt prästerna var det i själva verket fråga om profetior, kunskaper och uppdaganden om gudens vilja.

Det finns väldigt många profetior runt om i världen, både aktuella och inaktuella, och det är någonting som fascinerat människor i alla tider. Men en del av dessa förutsägelser är inte i grund och botten någon profetia eller förutsägelse, det är snarare en tolkning i ett senare skede av någonting annat.

Mayakalendern

Ett bra exempel på detta är Mayakalendern. Under 2012 var den det stora samtalsämnet och något som ledde till olika fester med material från partykungen.se, ”den 21 december 2012 kommer världen att gå under!” Detta var någonting som olika forskare som specialiserat sig på Maya-riket ständigt förnekade. Och det fanns tydliga bevis på att så inte var fallet.

Orsaken till att människor trodde världen skulle gå under var att, enligt allmän uppfattning, Mayakalendern tog slut. Det som faktiskt hände var att Mayakalendern är uppdelad i cykler som varar ca 400 år. Dessa cykler kallas för ”baktuner” och det som hände den 21 december 2012 var att en av dessa baktuner, den trettonde, tog slut. Detta innebar naturligtvis inte att världen enligt Mayafolket skulle gå under, kalendern skulle helt enkelt bara börja om på en ny fjortonde baktun.

Nostradamus

Nostradamus, som egentligen hette Michel de Nostredame, var en matematiker, lärare, läkare och filosof från Frankrike. Han är framför allt mest känd för att ha publicerat boken ”Centuries”eller ”Les Propheties”, som sägs vara profetior av händelser från 1500-talet och framåt. Boken blev förbjuden av Påven själv eftersom man ansåg att boken förutsåg undergången av påvedömet.

Boken släpptes år 1555 och gav Nostradamus uppmärksamhet redan år 1559 när en av bokens profetior enligt många besannades. Det han skrev var att ett yngre lejon kommer att besegra ett äldre. Han nämner även att det kommer att ske på ett slagfält i en enskild strid. Han beskriver hur ögonen kommer att bli genomborrade genom en gyllene bur, och att två sår blir ett för att sedan orsaka döden på ett otrevligt sätt.

De som tror att denna profetia besannades hävdar att den handlar om när Kung Henrik II blev dödad. Det var under ett tornerspel när Henrik II mötte den något yngre Montgomery, som båda hade lejon på sina sköldar. Montgomery besegrade Henrik II för att besanna det första stycket.

Det andra stycket tros beskriva hur Montgomerys lans trängde igenom kungens hjälm, ”en gyllene bur”.

Lansen splittrades och trängde in i kungens ena öga och vidare in i ögonhålan och tinningen. Dessa skador gjorde att han efter dagar av andningssvårigheter och kramper till slut avled.

Avslutande ord

Vare sig man tror på profetior eller hävdar att de som besannats egentligen bara har varit vagt formulerade och skulle kunna passa in på många händelser så är profetior någonting som alltid har, och alltid kommer, att fascinera människor. Det okända, framtiden, är någonting som människan inte vet någonting om och av naturen så är människan ”rädd” för det okända. Det är naturligt att försöka finna en förklaring på olika saker och att ha förutsägelser som ”bevis” för att framtiden inte är helt okänd kan vara ett sätt för människan att undermedvetet minska den osäkerhet som finns.

Profetior är något som har präglat människan sedan stenåldern. För de som inte vet vad en profetia är, så innebär det något som vi människor tror ska hända. På stenåldern offrades verktyg och redskap i vatten för att människorna trodde att de fick en bättre relation till gud och att de kom till himlen om de offrade något. På vikingatiden begravdes de döda med gåvor eftersom det ansågs att den döde fick med sig detta på andra sidan och kände sig trygg. Idag kan de döda också bli begravda med saker de känner sig trygga med. För att begrava en släkting kan du använda dig av bland annat Lavendla för att få hjälp med allt som hör begravningen till.

Det finns en annan profetia som människor inte tänker på. Denna typ av profetia finns inom många olika religioner. När barnen är små tas de till en präst för att få en så kallad spådom, profetia om deras framtid. Ibland kan denna profetia stämma och ibland kan den vara helt fel. En profetia kan också innebära att en person siar om framtiden för världen. Det är många gånger som vi har kunnat läsa om att jorden ska gå under ett visst datum för att någon har spått in i framtiden.

Detta har hittills inte hänt så det kan göra att förtroendet för profetior inte har samma innebörd idag som den en gång hade. På 1800-talet var gud stor i Sverige och det var inte många som inte var troende. Det gjorde att prästerna blev deras profeter som siade om framtiden. Då dessa människor inte hade så mycket annat att tro på, blev det ofta prästens ord som var lag. Om prästen sa att det skulle bli fint väder så att grödorna skulle växa så var det så, även om det visade sig senare att det inte stämde. En profetia kan också vara ett direkt budskap eller meddelande från gud.

Idag är inte Sverige lika troende och profetior skrämmer oss inte längre trots att de finns de som fortfarande ser sig som guds sändebud som ska försöka sprida budskap och meddelanden. Livets ord är en av dessa grupper som tror sig leverera direkta meddelanden från gud, trots att Sverige inte är ett troende land längre, fortsätter livets ord knacka på våra dörrar för att berätta om jordens undergång. Profetian att jorden kommer gå under har funnits i många år och det är många forskare som genom vetenskap kommit fram till att den kan gå under någon gång men det är inte så nära som dessa sändebud försöker få oss att tro. Det gör att ingen tror på dessa sändebud längre när de kommer och knackar dörr. Vi väljer alla att tro på om dessa profetior är sanna eller inte.