Homeros berättar att under det trojanska kriget började många i det grekiska lägret plötsligt insjukna i en dödlig pest. Först drabbades djuren, förtäljer han, men snart började även männen falla som flugor. Dag för dag blev läget än värre och ingen visste vad man skulle ta sig till. Då klev en siare fram och förkunnande att grekerna dragit gudarnas vrede över sig och att det närmare bestämt var Apollon som blivit förbannad efter att en av hans prästinnor vanhedrats av den grekiske kungen Agamemnon.
Apollon var läkekonstens men även pestens gud så under antiken trodde man att han både kunde hela och skada, beroende på om man vördade honom eller inte. Hans son, Asklepios, dyrkades som en halvgud och över hela Medelhavsvärlden byggde man tempel till hans ära dit människor kunde söka sig om de hade problem med hälsan. Precis som man idag kan få hjälp och information av experter som Artros.org om man lider av den ofta smärtsamma ledsjukdomen så sökte man sig då till kunniga präster och hoppades på deras profetiska gåvor.
En helig förkunnelse
Ordet profetia betyder inte, som många tror, spådom eller siande utan snarare förkunnelse. I det här fallet handlar det om att man förkunnar en övernaturlig varelses vilja och beroende på vilken trosåskådning man tillhör kan det handla om allt från en enda, allsmäktig gud till en myriad av gudar eller naturandar som bor i djur och träd.
Under antiken var det vanligt att man trodde på olika gudar som var ansvariga för olika områden och när det kom till sjukdom var det alltså Apollon och Asklepios som var de viktigaste. Folk vallfärdades till Asklepierna, särskilda tempel som man idag skulle kunna jämföra med sjukhus eller spa-anläggningar, och det allra mest berömda och respekterade låg på ön Kos, där man indelat behandlingsområdena i tre olika lokaler: en för kroppen, en för själen och en för sinnet.
När patienten kom till templet fick han eller hon genomgå tvagningsritualer och berätta för prästerskapet vad problemet var, och efter att ha offrat till guden fick personen gå och lägga sig inne i det heliga rummet. Under natten drömde man sedan om ett möte med guden, som berättade hur man skulle behandlas eller som rentav avlägsnade sjukdomen från kroppen. Det finns hundratals berättelser om människor som trodde sig blivit helade och arkeologer har hittat tusentals votivoffer som ofta var tillverkade av lera, trä eller metall och som avbildade den kroppsdel eller det organ som drabbats.
Vad det egentligen var som försiggick i Asklepierna är det ingen som vet idag, men det finns många som anser att det kanske till och med var frågan om regelrätta operationer. De ständigt återkommande skildringarna om hur patienten sovit och sedan blivit frisk påminner om narkos och kirurgiska ingrepp, men enligt prästerna var det i själva verket fråga om profetior, kunskaper och uppdaganden om gudens vilja.